ronjastahlbrandt.blogg.se

Igår började vi dagen med ett vad vi trodde var ett lugnt teori pass i CBRN vapen. Chemical biological radioactive nuclear. Mycket intressant, men mycket av det har man gått igenom på gymnasiet. Efter det skulle vi ut och prova dem. Vi började med en lätt joggingtur runt garnisonen. Det blir rätt svettigt och jobbigt i uniform, regnställ, kängor och skyddsmask. Speciellt när man dessutom är förkyld. På slutet körde vi stafett över fotbollsplanen. Första varvet skulle 10 personer ta sig fram och tillbaka över 11manna planen och på andra varvet skulle vi krälla 30 meter fram och tillbaka med 10 personer per grupp. Eftersom vi är en mindre än de andra och dessutom saknade en person fick flera springa och kräla flera varv. Har aldrig varit med om att så många har tappat syret. 

Vårat befäl räddade nog livet på mig när han drog upp mig från marken. Hade på nåt vis lyckats få ner min tunga i halsen. Men när han sedan slitit av mig maksken och lutat fram huvet på mig kunde jag få luft igen. En av de obehagligaste saker jag varit med om. 

Efter llumch begav vi oss ut på den akustiska skjutbanan. Akustisk menas med att man har varsin skjutmonitor som registrerar alla träffar. Man behöver alltså inte gå fram till tavlan för att markera efter varje serie. Det var ju skönt eftersom vi skjöt från 100 meter. Skulle faktiskt säga att det gick ganska bra, här är en av mina bästa serier. 

Vi höll på från två på dagen till runt sju på kvällen. Eftersom det börjar mörka redan vid sex var vi tvungen att slå på belysningen. Men den belysningen som skulle lysa upp våra tavlor fungerade inte så vi fick parkera minibussen vid 100 metersvallen och tända hellyset. Det fungerade ju bra för oss som låg runt mitten, men inte så bra för flankerna kanske. 

Nu sitter jag och Johan på tåget påväg hem till härliga Härjedalen. LÄNGTAR!